Little by Little
We, the people fight for our existance
We don´t claim to be perfect but we´re free
We dream our dreams alone, with no resistance
Fading like the stars we wish to be
You know I didn´t mean what I just said
but my God woke up on the wrong side of his bed
And it just don´t matter now
True perfection has to be imperfect
I know that, that sounds foolish but it´s true
The day has come, and now you´ll have to accept
The life inside your head we give to you
´Cos little by little, we gave you everything you ever dreamed of
Little by little, the wheels of your life have slowly fallen off
Little by little, you had to give it all in all your life
And all the time I just ask myself why you´re really here
-------
Haft en bra dag, var till Luleå med jobbet och hälsade på gamla lärare och klasskamrater. Riktigt roligt var det! Mysig dag som tusans fasikens. Sen kom jag hem till ett tomt, mörkt och kallt hus och kände genast hur humöret sjönk. Ett cp telefonsamtal på eftermiddagen gjorde väl sitt det också antar jag.
Slet mig ur mina dystra tankar och gick en lång promenad med vovven, det gav mig lite energi att duscha och göra lite annat småfix. Till sist blev jag less på att vandra runt som ett annat spöke alldeles ensam hemma, så jag tog med mig hunden och åkte förbi Linda en sväng innan det var dags att behaga dyka upp på jobbet.
En polisbil följde efter mig från Linda till jobbet, jag fick blåsa och visa körkort. fastän jag vet att jag inte druckit nåt blir jag alltid lika nervös varje gång, men det visade inget och allt var bra så det gick fint.
I morgon, förmiddagen med Linda, träna, basta, lite stan. Hem, packa ihop diverse saker, tillbaka till Linda. Det vanliga med andra ord, inget speciellt. Jobbnatt.
You´re just some incapable figure thinking you´re bigger than me... but you´re not yet!
När jag blir stor ska jag lära mig skita i vad andra säger. Hur kommer det sig egentligen att man tar åt sig mer av negativ kritik än om någon ger en komplimang? Knasigt.
Gonatt.
We don´t claim to be perfect but we´re free
We dream our dreams alone, with no resistance
Fading like the stars we wish to be
You know I didn´t mean what I just said
but my God woke up on the wrong side of his bed
And it just don´t matter now
True perfection has to be imperfect
I know that, that sounds foolish but it´s true
The day has come, and now you´ll have to accept
The life inside your head we give to you
´Cos little by little, we gave you everything you ever dreamed of
Little by little, the wheels of your life have slowly fallen off
Little by little, you had to give it all in all your life
And all the time I just ask myself why you´re really here
-------
Haft en bra dag, var till Luleå med jobbet och hälsade på gamla lärare och klasskamrater. Riktigt roligt var det! Mysig dag som tusans fasikens. Sen kom jag hem till ett tomt, mörkt och kallt hus och kände genast hur humöret sjönk. Ett cp telefonsamtal på eftermiddagen gjorde väl sitt det också antar jag.
Slet mig ur mina dystra tankar och gick en lång promenad med vovven, det gav mig lite energi att duscha och göra lite annat småfix. Till sist blev jag less på att vandra runt som ett annat spöke alldeles ensam hemma, så jag tog med mig hunden och åkte förbi Linda en sväng innan det var dags att behaga dyka upp på jobbet.
En polisbil följde efter mig från Linda till jobbet, jag fick blåsa och visa körkort. fastän jag vet att jag inte druckit nåt blir jag alltid lika nervös varje gång, men det visade inget och allt var bra så det gick fint.
I morgon, förmiddagen med Linda, träna, basta, lite stan. Hem, packa ihop diverse saker, tillbaka till Linda. Det vanliga med andra ord, inget speciellt. Jobbnatt.
You´re just some incapable figure thinking you´re bigger than me... but you´re not yet!
När jag blir stor ska jag lära mig skita i vad andra säger. Hur kommer det sig egentligen att man tar åt sig mer av negativ kritik än om någon ger en komplimang? Knasigt.
Gonatt.
Kommentarer
Trackback
