Chrisz

Det är så cp-skit just nu så det kan ingen förstå. Jag vill bara låsa in mig nånstans där det är mörkt och inget folk och bara sitta där som en idiot, slippa alla bekymmer för en stund. Slippa bekymra andra. Men jag kan inte göra det, hur mycket jag än vill. Jag är vuxen och då får man inte göra så, även om man har patent. Man måste vara mogen och resonera och finura på saker. Man måste väga fördelarna mot nackdelarna osv. osv. i all oändlighet. Men jag VET ju. Det kommer aldrig att gå, hur mycket jag och andra än skulle vilja det. Man kan blunda jättehårt och önska ett tag och låtsas men till slut måste man öppna ögonen och då kommer ingenting att ha förändrats. Jag antar att det tar olika lång tid för människor att se situationer som de verkligen är, att acceptera ett läge och försöka göra det bästa av det. Ontet gör inte ont så länge, även om det känns så ibland.

Så, över till annat. Jag har haft en fin dag i skogen trots att det kändes som att jag bara ville sätta mig ner och gråta mest hela tiden. Jag har inte varit på topp med andra ord. Vet ni, igår kändes det nästan som att det inte vore en så dum idé att bara skita i allt och blåsa skallen av sig med en kanon, lite så var det idag också med det blev bättre. Braiga och fina människor får en ofta att känna sig så mycket bättre.

Nu sitter jag här på jobbet och känner inte för att göra något alls. Håglös, är det så det kallas? Vill sova, då går tiden fort i alla fall. Just för tillfället kryper minuterna fram... sakta som fan.



...I hope and I believe that we were meant to be..