Fyra timmar och en minut

Så länge sen var det jag skrev det förra inlägget. Det känns som att det var flera dagar sen.

Tack för att Du finns där när jag vill prata eller gråta eller skrika eller skratta.

Allt är inte bara ve och fasa, verkligen inte, men vissa saker känns tunga trots allt. Det vore väl konstigt annars.

Skönt att jag har jobbet som hjälper till att koppla bort tankar och funderingar, skönt att jag vet att det går över, ordningen kommer snarare än man tror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0