Run when you run
So scream you, out from behind the bitter ache
Heavy on the memory, you need most
Still want love, ugly, smooth and delicate
Not without affection, not alone
And instead of wishing that it would get better
Man you're seeing that you just get angrier
And it's good that I'm not angry
I just need to get over
I'm not angry, anymore
Cry when you cry, run when you run
Love when you love
Represent the ashes
That you leave behind
Solen går upp i Chiswick, London
Inte de vanliga, sega morgontankarna idag. Kom nyss hemfrån jobbet, det blev lite sent tack vare omständigheter.
Ni vet, ibland får man konstiga känslor i kroppen, det har jag nu. Det är så baklänges det kan bli i min tillvaro, upp och ner, insidan ut, hatten på foten... hur det är och hur det kunde vara, hur det har varit och hur det kommer att bli, många saker som tål att tänkas på och många saker som ska redas ut så fort som möjligt. Vad är problemet? Ett. Men det är ganska major, big business, fuck. Fast jag tycker att jag kommit en bra bit på väg redan, nu gäller det bara att orka fortsätta på samma spår. Som tur är har jag mina stora stöd som jag kan luta mig mot när saker och ting börjar kännas alltför tunga och jobbiga. De finns där alltid, mina söta.
Jag ska lägga mig och försöka vila en stund och sen gå ut med hunden när det blivit ljust. Perfekt promenadväder, till skillnad från igår. Att simma igår gick fint förresten, simmade inte fulla sträckan utan slutade efter 34 längder, för det första höll mina axlar på att dö och för det andra så kom det cirka 70 pers som tog en jäkla massa plats så jag beslutade mig för att det var nog, bastade, duschade och åkte hem för att laga middag.
Kan man förresten räkna simning som träning?
Jag är så o-nöjd med mig själv just nu så det är otroligt. Jag vill vara smal-smal, rik-rik och glad mest hela tiden.
Pantade burkar och flaskor igår. Det blev space i förrådet men inte blev jag rik på kuppen.
I hate to leave you, I really must say
Tål att repeteras.
Heavy on the memory, you need most
Still want love, ugly, smooth and delicate
Not without affection, not alone
And instead of wishing that it would get better
Man you're seeing that you just get angrier
And it's good that I'm not angry
I just need to get over
I'm not angry, anymore
Cry when you cry, run when you run
Love when you love
Represent the ashes
That you leave behind
Solen går upp i Chiswick, London
Inte de vanliga, sega morgontankarna idag. Kom nyss hemfrån jobbet, det blev lite sent tack vare omständigheter.
Ni vet, ibland får man konstiga känslor i kroppen, det har jag nu. Det är så baklänges det kan bli i min tillvaro, upp och ner, insidan ut, hatten på foten... hur det är och hur det kunde vara, hur det har varit och hur det kommer att bli, många saker som tål att tänkas på och många saker som ska redas ut så fort som möjligt. Vad är problemet? Ett. Men det är ganska major, big business, fuck. Fast jag tycker att jag kommit en bra bit på väg redan, nu gäller det bara att orka fortsätta på samma spår. Som tur är har jag mina stora stöd som jag kan luta mig mot när saker och ting börjar kännas alltför tunga och jobbiga. De finns där alltid, mina söta.
Jag ska lägga mig och försöka vila en stund och sen gå ut med hunden när det blivit ljust. Perfekt promenadväder, till skillnad från igår. Att simma igår gick fint förresten, simmade inte fulla sträckan utan slutade efter 34 längder, för det första höll mina axlar på att dö och för det andra så kom det cirka 70 pers som tog en jäkla massa plats så jag beslutade mig för att det var nog, bastade, duschade och åkte hem för att laga middag.
Kan man förresten räkna simning som träning?
Jag är så o-nöjd med mig själv just nu så det är otroligt. Jag vill vara smal-smal, rik-rik och glad mest hela tiden.
Pantade burkar och flaskor igår. Det blev space i förrådet men inte blev jag rik på kuppen.
I hate to leave you, I really must say
Tål att repeteras.
Kommentarer
Trackback
